Så var man hemma igen efter 4 dagar i Lund och ett stort antal handbollsmatcher, gråtande ungdomar och 3 nätter med minst sagt bristfällig sömn. Allt jag lyckades få till i träningsväg under dessa dagar var 11 km löpning...
Jo, det blev väl nån vinare också, något som inte gjorde att den lilla sömn man fick blev bättre! Men det var det helt klart värt i det trevliga sällskap med de andra föräldrarna till tjejerna i laget.
Så idag nån timme efter hemkomst var det dags att gå ut till Monarken igen och klämma av några femmor. Efter en delikat frukost strax efter kl 9 i morse på Grand Hotel i Lund så intogs inte speciellt mycket innan jag satte mig till rätta i sadeln. En Gel 10 minuter innan för att boosta på glykogenförrådet lite och lätt blandad sportdryck i flaskan för att klara passet. Pulsen var hög redan från start men känslan i kroppen var trots allt rätt ok även om jag fick slita hårt den sista intervallen. Efter 3 min på sista femman så började jag känna att nåt i magen ville upp... och mycket riktigt. De sista två minutrarna blev en en ren kamp med gel blandat med sportdryck som inte gick gick att hålla kvar i kistan utan skurtrasan fick plockas fram efter passet. Inte så vanligt förekommande numera, det var mer regel än undantag för två år sedan. Hur som helst så klarade jag att genomföra intervallerna som planerat, men tjugan efter blev inte så lång som tjugo minuter vilket jag anade innan. Imorgon blir det bättre, då med riktig sömn och bra kost innan passet. 6-7 treor står på programmet följt av en tjuga sweetspot (+).
Utvecklingen i laget för övriga åkare ser grymt bra ut, det är så man blir lite orolig själv att rullen inte ska kunna hållas på träningslägren och kommande tävlingar, hehe!
Ha det fint
Kanske är läge att göra som på vattenfysen, ställ fram en hink innan passet bara för att visa kroppen att passet inte kommer bli någon lek.
SvaraRaderaSer fram emot en lagträff där vi kan kombinera lite snack med ett härdande distanspass som sätter rankingen i laget ;-)