Nyårsdagen. Nollgradigt och fint väder men glashalt på vägarna så att plocka fram vinterhojen kändes inte rätt. Jag bestämde mig snabbt för att springa ca en timma för att sedan snabbt skarva över direkt på Monarken och så blev det. En timmas extremt lugn löpning, jag kände mig aningens sliten från de två senaste passen, men det var ändå väldigt skönt att få komma ut och röra på sig. Efter ett snabbt ombyte satt jag på Monarken med en film på datorn och körde en timmes tempodistans, det kändes helt ok. Jag hade bestämt att köra lite lugnare och så fick det bli. När jag klev in på tredje timman så bestämde jag mig för att dra på några 10 sekunders max spurter och sedan köra väldigt lugnt emellan. Efter tredje spurten kom illamåendet direkt och gav sig inte, satt och trampade lätt i 10 min i hopp om att det skulle vara att jag chockat kroppen så hårt jag kunde i 10 korta sekunder som orsakade illamåendet, men så var det inte...
Det blev bara värre även fast jag mer eller mindre körde på noll-belastning, då förstod jag att nu var det något annat än bara lite protest innifrån. Jag fick lägga mig på golvet en liten stund innan jag sakta makade mig inåt huset igen. Och här ligger jag fortfarande i sängen, lite bättre idag men inte speciellt kry!
En sak man upptäcker är all skit som finns dagtid på TV'n. Det är inte mycket sevärt eller intresseant som fångar intresset. Har man tur så sänder Discovery eller Animal Planet nåt i 30 minuter som kan fånga uppmärksamheten en aning. Annars är det mest "Flickor" med tusenlappar i händerna som ständigt blir fler och fler ju längre tiden går. De jagar ett namn som man skall ringa in på med "hypersvåra" ledtrådar. I 15 minuter kan de prata oavbrutet, det dom söker är de 4 magiska bokstäverna som tillsammans bildar namnet hon tänker på, efter 10 minuter så har hon varit så snäll att du har fått 3 av dem. Det mest förvånande i den bisarra verkligheten är att det finns folk som ringer in... och dessutom svarar fel! Jag funderar en stund på vad den här verkligheten tyder på medans blicken dimmigt hamnar djupare och djupare in i TV'n utan att ha nån som helst insikt om vad som utspelar sig i rutan. Tankarna snurrar innan de blir hastigt avbrutna av ljudet av "gong-gongen" som säger att spelet är slut och att det inte blev nån lycklig vinnare idag. Jag smålér lite hånfullt mot programledaren samtidigt som jag sträcker mig efter fjärrkontrollen och hittar den röda knappen som får burken att bli alldeles svart och tyst!
En annan tanke slår mig.
När börjar Tour Down Under? Undra om jag är sjuk då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar